Etiketter
Azurlök, Blå Allium, Centaurea jacea, Common Butterbur, Fulica atra, Kermesbär, Kungsljus, Leucanthemum vulgare, Nymphaea alba, Oxeye Daisy, Pestskråp, Petasites hybridus, Phytolacca americana, Prästkrage, Rödklint, Sedum rosea x kirilowii, Smalbladig rosenrot, Tanto Södra kolonistugeområde, Verbascum, Vit näckros, White Waterlily
På sensommaren förra året planterade jag kermesbär på Rosängen. Hade sett plantan i en koloniträdgård i Tanto och blivit överförtjust – se fotot. Den kan bli mycket ståtlig. Har gått och kikat på ängen om den äntligen skulle ta sig upp, men det har den inte, så igår åkte jag ut till Plantagen vid Bergianska för att handla en ny planta. I år fanns den dock inte i sortimentet men jag köpte tre olika sorters Ligularia till Rosängens östra sida, den med de gula perennerna.
På hemväg genom Bergianska trädgården fastnade mina ögon på den här plantan, smalbladig rosenrot. Rosenrotssläktet kommer från kalla områden och häga berg på norra halvklotet, läser jag i Wikipedia. Och att man finner medel med rosenrot i hälsokostaffärerna, det vet vi ju alla.
De här två unga vitkindade gässen låg i gräset och såg dekorativa ut. En yngre släkting stod en bit bort.
Dekorativa är också pestskråpens blad. Pestskråp i sin annorlunda vårgestalt har jag visat foton på tidigare: https://storstadsnatur.wordpress.com/2012/04/24/pestskrap/
Blå allium – azurlök? – mot de gula, vad det nu kan vara, känns somrigt svenskt.
Och här är ett härligt stånd med prästkragar.
Vita näckrosor får mig att tänka på småländska insjöar och tjärnar, så där som det såg ut där jag växte upp. Och ljudet från åror som doppas i vattnet och knarrande årtullar.
Jag tycker om att promenera från Plantagen till tunnelbanan/buss 40 vid Universitetet. Man går längs Bergianskas våtmarker som på kort tid blivit trevligt blomrika.
Att se en sothöna med några ungar simma omkring i vattnet känns betryggande, för i Bergsundsområdet är det andra sommaren i rad som inga sothönsungar överlever. För tre somrar sedan häckade 5 par framgångsrikt inom ett förhållandevis litet område hos oss. I år endast ett par och den ena parten i det paret har dött/dödats. Det oroar mig starkt. Vad är det som händer, egentligen?
Här i backen finns 3 eller 4 sådana här enmansbänkar. Kul idé och bra för trötta gamla tanter som jag.
De här ståtliga flergrenade kungsljusen kommer nog nog som fröer med vinden från kolonilotterna här vid Roslagsbanan.
Storstadsnatur 