Ulla! min Ulla! säj får jag dig bjuda
Rödaste Smultron i Mjölk och Vin?
Eller ur Sumpen en sprittande Ruda,
Eller från Källan en Vattenterrin?
Dörrarna öpnas af vädren med våda,
Blommor och Granris vällukt ger;
Duggande Skyar de Solen bebåda,
Som du ser.
Ä’ke det gudomligt, Fiskartorpet! Hvad?
Gudomligt at beskåda!
Än de stolta Stammar som stå rad i rad,
Med friska blad!
Än den lugna Viken
Som går fram? – Åh ja!
Än på långt håll mellan diken
Åkrarna!
Ä’ke det gudomligt? Dessa Ängarna?
Gudomliga! Gudomliga!
/Michael Bellman, Fredmans Epistel N:o 71/
Storstadsnatur 