Etiketter
Anser anser X Branta canadensis, Ardea cinerea, Grågås X kanadagås, Gråhäger, Rallus aquaticus, Rådjur, Vattenrall
Så kom jag då äntligen iväg till Råstasjön. Det var verkligen på tiden, de där vattenrallarna har jag tänkt på bra länge. Deltog i en guidning arrangerad av aktionsgruppen Rädda Råstasjön: http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=7312 Gruppen finns också på Facebook.
Nu när politikerna vill äta upp grönområde efter grönområde i Stockholm är det dags att göra som byalagen gjorde på 60-talet – kämpa. De stoppade bl.a. rivningen av Gamla Stan och planerna på en 6-filig motorled längs Norr Mälarstrand. Andra kämpar lyckades stoppa de lika tossiga planerna på en 6-filig motorled längs Söder Mälarstarnd, dragen längs Lilejolmsviken och Årstaviken ända fram till Skanstull.
Hur som helst, när jag efter att ha följt en jättebra vägbeskrivning kom fram till Råstasjön, så stod gråhägrarna där på isen, precis som jag sett på andras foton. 39 stycken fick jag de till. En bit bort låg en hybrid mellan kanadagås och grågås. Gäss är i mitt tycke mycket vackra fåglar och eftersom jag inte sett någon grågås den här vintern, så var det kul att se stänk av grågås i den här hybriden.
Ett rådjur fick vi se skymta genom grenverket och till min enorma överraskning lyckades jag sedan få en efter omständigheterna – mörkret hade fallit på – förvånansvärt bra bild av den ena vattenrallen.
2 livskryss har jag alltså fått nu i vår – strömstare och vattenrall. Nu är det så att min livskrysslista på 112 fåglar är till ytterlighet blygsam i fågelskådarsammanhang, men jag är nöjd. Alla kryss är från Stockholm, de flesta från innerstan. Och jag var 60 år, när jag började skåda fågel. Det där med att man inte kan lära gamla hundar sitta är ett uttryck som jag aldrig omfattat.
Storstadsnatur 