Idag har jag varit på rymmen några timmar. Från Rosängen och från hundarna. Jag hade bestämt mig för att stilla det sug efter en Djurgårdspromenad som Hasse Wester väckt: http://slottstradgardsmastaren.blogspot.se/2013/06/nationaldagsvandring-runt-djurgarden.html Ytterligare incitament var den svarthakedopping som rapporterats i Isbladskärret. Så 11.45 reste jag iväg med Sjövägens Ballerina. Då såg det ut så här, när man blickade ut från Nybrokajen. Pärlbandet över vattnet är format av en rad kanotister.

När Ballerina just hade lämpat av mig och andra vid Blockhusudden kom den första åskknallen. När det åskar vill jag helst vara inomhus i ett hus med åskledare. Jag borde alltså ha kontrollerat väderutsikterna innan jag gav mig iväg.

Himlen över Stockholms inlopp deklarerar klart och tydligt att ett regnoväder är på gång. Men varken prästkragarna eller syrenerna tycktes bry sig, så då gjorde inte jag det heller utan promenerade iväg längs Isbladsviken.



De första regndropparna föll just när jag uppmärksammat lastfartyget Nordic Nadja vid Larsberg.

Och när jag kommit hit insåg jag att jag inte kunde vänta längre med att söka skydd. Så då sökte jag skydd, då, under taket vid samma lilla picknickbord som ett ungt par. Och det blev allt kortare tid mellan blixt och knall tills ovädret var rakt över oss. En kraftig smäll som tydde på nedslag någonstans och så var det slut på åskandet.

Men regnet fortsatte och jag beslöt mig för att gå till Djurgårdsbrunnsbron och ta bussen där. Jag hade varit klok nog att ta på mig min sprillans nya regnjacka, som inte är helt regntät, visade det sig. Men snygg är den och ibland är det huvudsaken. Lite dumt att dra fram kameran i regnet, men den här bilden tog jag som en sorts för säkerhets skull – ifall regnet skulle omöjliggöra flera bilder.

När jag kom till isbladskärret så skedde det lilla under som jag hade hoppats på: regnet avtog för att snart avstanna helt. Korna som gick och betade i fjärran drog sig närmare och kärrets fågelliv som avstannat under regnandet bröt fram på ett nästan märkligt sätt. Det var helt fantastiskt att stå där på den lilla skådarbryggan och uppleva fågellivets uppvaknande.



Och så såg jag den, svarthakedoppingen. Min första någonsin. Här kommer ett foto på den, fler kommer imorgon.
