Rosnypon

Etiketter

Hips, Nypon, Rosa rugos, Rosnypon, Rugosaros, Stora Knapersta

/ Rosa Rugosa hips

 

Å, vad gott de doftar ….

Etiketter

Knapersta, Kolonilott, Rosa Rugosa, Rugosaros

…. Rugosarosorna vid Knapersta

/ How lovely they smell, the Rugosaroses at Knapersta

Pimpinellrosor, de första som slår ut på Rosängen

Etiketter

Gammeldags ros, Glory of Edzell, Nelly Kelly, Pimpinellros, Rosa Pimpinellifolia, Rugosa Hansa, Rugosaros, Single Cherry, Vresros

Först att slå ut på ängen är Mary Queen of Scots och Glory of Edzell, två skotska pimpinellrosor med förnäma namn och finstämt enkelt medeltida utseende.  Glory of Edzell står vid ängens staket, där träden framåt sommaren ger en allt djupare skugga, en alldeles utmärkt plats för en tidigblommande ros som bara blommar en gång per säsong, dvs är engångsblommande. Träd och skugga är inget hinder för att odla rosor – rätt ros på rätt plats är elixiret.

Därefter kommer Nelly Kelly igång, också det en pimpinellros som är mer känd under namnet Single Cherry. Mrs Colville, en kolossalt söt liten pimpinellifolia får dock inga blommor alls i år. Sånt händer. Hoppas att William III ger bättre utdelning.

Rugosa Hansa slog ut sina första blommor just idag. Det är en buskros som jag kommit att uppskatta mer och mer under årens lopp, så mycket att jag köpt en till i år. Hansa är tålig och blomvillig och blommorna är inte bara vackra utan sprider en härlig doft. Inte underligt att Hansa blivit en populär parkros, som man exempelvis hittar längs Bergsund Strand, där den får minimal skötsel – än mindre än hos mig. På Rosängen finns ett hundratal rosbuskar och under rossäsongen, från vår till höst, går jag faktiskt till varje rosbuske varje dag för att kolla läget och om nödvändigt ansa.  Hansa behöver jag sällan göra något åt, några enstaka larver och lite gula blad framåt juli, för övrigt klarar den sig själv.  År 1905 introducerades Hansa i handeln av firman Schaum & van Tool, Nederländerna. Boskoop är Hansas födelseplats och det området är så intressant, att ni bara inte kan missa att läsa om det: http://www.coenosium.com/text699/boskoop.htm

Wild Edric

Etiketter

David Austin, Rosa Rugosa Wild Edric, Rugosaros

Vilken hänförande vacker ros Wild Edric är. En rugosaros från David Austin så sent som 2005 – jag blev förälskad i den på bild men hade inte alls väntat mig så stora blommor och så stark blomvillighet. David Austin skriver: ”This is an unusually tough and reliable rose that will thrive even under difficult conditions and is not only suitable for the border, but it is ideal for semi-wild planting or for hedges. ” Det här är en ros jag skulle vilja ha flera av.

Wild Edric, vem var han då? Ja, det kan ni läsa om på min hemsida, där det finns fler foton på rosen. http://sparrownest.se/Rugosa.htm

Gråbo och Stora Henriksvik

Etiketter

Bellmanmuséet, Carduelis chloris, Danne, European Greenfinch, Fängelsemur, Geranium, Gråbo, grönfink, Häck, Iris, Långholmens koloniträdgårdar, Lupiner, Lupinus, Nypon, Pion, Pionbuske, Rosa Rugosa, Roshäck, Rosnypon, Rugosaros, Sjötullen, Stora Henriksvik, Trädgårdsnäva, Vallmo

Bellmanmuséet har återfått sitt gamla namn – Stora Henriksvik. Namnet Henriksvik och sitt nuvarande utseende fick trähuset på 1850-talet, men byggnaden är betydligt äldre än så, man förmodar att den uppfördes redan på 1690-talet. I mitten av 1700-talet var sjötullen inrymd här under några decennier, men flyttade så 1785 till det större stenhuset en bit bort, Sjötullen.

När jag började promenera på Långholmen på 70-talet, så låg Henriksvik öde och en grävlingfamilj bodde under huset. På slutet av 1980-talet åtog sig ”Lasse i Parken” att rusta upp stället och Henriksvik och dess trädgård återfick sin 1700-talskaraktär .

De  vackra vallmona vid staketet har just slagit ut. De kontrasterar fint mot den ljust blå irisen. Lite senare kommer det praktfulla blå bolltistlar här.

Gråbo kan ju inte ha fått sitt namn av någon annan anledning än att det är grått. Eller hur? Så har jag tänkt under alla år, men så läser jag i Wikipedia att Gråbo förr var ett öknamn på Långholmens fängelse. Namnet har således av någon anledning hoppat från fängelset över till det bostadshus som ligger nästgårds och som uppfördes 1924 som bostadshus för fängelsets personal.  

På baksidan av Gråbo finns det odlingslotter kantade av en häck bestående av väldoftande rugosarosor. På hösten lyser häcken orangeröd av stora nypon, älskad av grönfinkarna. Fotona på grönfinkarna är från 2007.

Långholmens koloniträdgårdar bestod – liksom området bakom Gråbo – ursprungligen av odlingslotter avsedda för fängelsets personal. Jag gör nu det enkelt för mig och lägger in en länk med historiken: http://www.langholmenskolonier.se/historik-las_mer.html 

Rosängen ligger inte långt härifrån, ändå så kan det vara en ganska stor skillnad på olika blomninstider – på ängen, som ligger på en höjdplatå, börjar i regel det mesta blomma lite senare än här. Och det faktum att jordlagret på Rosängen fortfarande är relativt tunt och vilar på flera lager grus med sprängsten där under, bidrar säker också till den senare blomningen.

Lupiner – det sägs ju att de tar sig hur lätt som helst, att de förökar sig var som helst. Det stämmer inte. Jordmånen måste säkerligen vara ganska god för att lupiner ska trivas. På Rosängen har jag om och om igen strött massor av fröer, jag har köpt plantor, jag har köpt lökar, jag har drivit upp plantor hemma i miniväxthus och planterat ut …. men inte blir det så här inte!  Men med tiden, så ….

På första lupinbilden kan man se Sjötullen .

Här sitter så Danne och filosoferar på ett av våra stannställen på östra udden.