Etiketter
Crataegus, Hagtorn, Lonicera tatarica, Rosentry, Stenbrott, Straffarbete
Grytan kallar festande ungdomar det gamla stenbrottet vid Västerbron. I konsekvens med det kallar de bergets topp för Apberget. Jag däremot tycker att dessa vackra bergväggar, som minner om forna tiders hårda villkor för Långholmsfängelsets fångar, är värda det betydligt vackrare namnet Katedralen, ett namn som Ricky, en parkarbetare, introducerade.
”Straffarbete av gammalt känt slag utfördes vid stenbrottet, vars lämningar vi ser öster om Västerbron mitt på ön. Där knackades gatsten till Stockholms innerstad. Livet var hårt för alla, men värst för de grövsta brottslingarna med straffarbete.” Ur Se på Söder, Olle Rydberg, 1986 http://www.angelfire.com/sd2/sodermalm/langholmen/sepasoder.html
I den helt underbara sagan När träsvalan kom i getapeln skriver August Strindberg om Långholmen, att det under Oskar den förstes tid inte fanns någonting grönt på ön. ”Där var bara gråsten, och gråa människor som sågo förstenade ut, höggo i sten, sprängde sten och buro stenar.” Dessa förstenade människor var fångarna på ön och de bröt sten inte bara på Långholmen utan fördes i roddbåtar till t.ex. Solna och Stora Essingen. Även på det näraliggande Pålsundsberget fanns ett stenbrott.
Med tanke på stenbrottets historia så är det väl inte så svårt att dela min uppfattning om att klottret som alltför ofta täcker de här bergväggarna är såväl meningslöst själlöst som dundrande respektlöst. Över huvud taget förstår jag inte alls varför man klottrar ner vackra miljöer. Eftersom någon just gjort detta, så har jag letat fram ett Katedral-foto från tidigare med obesudlade klippor.
Denna regniga dag presenterar jag också foton på blommande Rosentry, släkting till kaprifolen, i olika röda schatteringar. De gula buskarna har redan blommat över. På sista bilden finns Danne med.
Storstadsnatur 