Etiketter
Allé, Ek, Ekbacke, Gamla Lindholmens Gård, Gustav Vasa, Lindholmen, Lindholmens Gård, Minnestavla, Oak, Ruin, Stora, vackra stenar
… men hamnade i Lindholmen. Och det blev riktigt lyckat. Karta över Kårsta hade jag kollat. Bilder på Goole likaså. Men Lindholmen? Valde en väg som sade sig leda till Lindholmens Gård. Allén gjorde att det var tillräckligt lockande att fortsätta.
Plötsligt hamnade jag vid en anslagstavla som berättade att Gustav Vasa var född här, på Lindholmens Gård, nu i ruiner. Oj. Det hade jag inte en ANING om. Spännande. Vackra stenar. Är det här resterna av Lindhagens gård? ”Nej”, sa en man med kamera, som dök upp ur skogen. ”Ruinerna ligger upp på kullen och följer man vägen, så kommer man till ett litet slott, det nya Lindhagens Gård.” Då går jag först dit”, sa jag.
En härlig ekbacke låg det en bit längre fram. Och en runsten uppe på kullen. Den måste jag se!
Ja, nu var det ju inte en runsten utan en minnestavla över Gustav Vasa. Kul! 12 maj 1496 var han född. 446 år plus 2 dagar före mig. Och resterna av Lindholmens Gård finns kvar.
Några svårfotograferade fåglar stimmade runt i en hög lönn. Domherrar! Jag hoppades få åtminstone en skaplig bild på dem. 6 stycken var de.
Nere på vägen igen var det lite trollskt. Man kan nog med gott fog tänka att det här var sjö på Gustav Vasas tid.
Nya Lindholmens Gård, byggd 1884. 3 bilder hann jag med innan jag blev bortföst. Privat.
Ännu lite längre fram bredde ett vackert landskap ut sig och där stod faluröda lador som jag som varande småländska givetvis ÄLSKAR.
Är man odlare som jag och har fått in kirskål i trädgården, så lägger man märke till det överallt, tror jag. På tillbakavägen la jag i allra högsta grad märke till den stora mängden kirskål. Kanske hade man en gång odlat det vid gamla Lindholmsgården och det spritt sig därifrån. En dag kommer kirskål att ha erövrat hela världen.
Dags för återfärd. Vid stationshuset stod ytterligare en minnestavla över Gustav Vasa. Kul!