Etiketter
Åkeshovs Ridhus, Carduelis carduelis, Danne, Gran, Hästar, Judarn, Judarnskogen, Spruce. Picea abies, steglits
På rymmen från Rosängen skulle man kunna säga att vi är ibland, Danne och jag, så här på höstkanten, när odlingssäsongen lider mot sitt slut och ängen inte längre kräver varje dags omvårdnad.
Igår promenerade vi runt sjön Judarn. Där finns många granar, precis som i mörkaste Småland, där jag växte upp. Jag tyckte de var av olika sorter, men i Wikipedia läser jag så: ”Granens utseende beror delvis på jordmån och växtens läge, varav flera sorter har beskrivits: gårgran, margran, hänggran, med mera. Detta är samma sorts gran, men växtsättet ger dem olika karaktär.”
Alltid lär man sig något nytt. När man slutar göra det, ja, då är det nog kört.
Vid Åkeshovs ridskola gav två hästar varandra kärleksbett. Eller var det tjuvnyp? Det fick mig att minnas hästen Laila som också gav tjuvnyp. De betten var inget jag visade mamma. Inte nämde jag heller alla de gånger jag ramlade av hästar. Att ramla av en häst är ingen konst. Det svåra är att utan hjälp ta sig upp i sadeln igen. Åtminstone om man är liten.
