Etiketter
Columba palumbus, Common Wood Pigeon, Härmsångare, Hippolais icterina, Icterine Warbler, Ringduva, Symphytum × uplandicum, Uppländsk vallört
En härmsångare sjöng på Rosängen igår. Det är verkligen märkligt vad en så liten fågel kan åstadkomma i sångväg. Just den här härmsångaren blandade in läten från mås, koltrast och svarthätta i sin sång. Hade hoppats att den skulle vara kvar idag också, så att jag kunde ta några bättre bilder på den, men den var inte kvar, så här kommer ett foto från igår.
Ett ringduvepar häckar i sluttningen och kommer upp till matningen för att leta nerfallna frön från talgbollarna. Ibland lägger jag en söndersmulad talgboll i den halva kokosnöten. Har jag inte gjort det, så tittar duvan uppfordrande på mig.
Uppländsk vallört är en blomma som jag har haft stor glädje av på Rosängen. När knappt något annat ville växa i den magra jorden så klarade den sig bra tack vare sina kraftiga rötter. Kirskålen kan lura sig in mellan dess rötter men kan inte konkurrera ut den. Att vallörten dessutom älskas av humlor och bin är ju ytterligare en fördel. Och så är den vacker, förstås. Det är en steril hybrid och förökar sig alltså inte meddels fröer.
Storstadsnatur 