Etikettarkiv: Häck

Och Häcken växte kämpahög, kämpahög, kämpahög ….

23 fredag Jan 2015

Posted by in Ekoparken

≈ 14 kommentarer

Etiketter

, , , , , , ,

/The princesse slept for 100 years
and the hedge grew mighty high
(Click to enlarge)

DSCN0795s

Villa Täcka Udden byggdes 1870.  /Build as a Summer Residence in 1970

DSCN0806z

1889 blev det sommarresidens för K.A. Wallenberg och sedan permanent bostad för honom och hans fru till hans död 1938.

DSCN0807s

Finanmannen Knut Agathon Wallenberg som skaffade sig en  stor förmögenhet genom SE-Banken var, till skillnad mot dagens snöda riskkapitalister, starkt engagerad i samhällsfrågor, inte minst i Stockholms utveckling. I Wikipedia kan man läsa att han var initiativtagare, långivare, donator och pådrivare bakom en stor mängd samtida byggprojekt, främst i Stockholm, bland annat Kungliga Operan, Handelshögskolan, Stockholms Stadshus, Stadsbiblioteket och Sjöhistoriska Muséet.

DSCN0808s

Sedan 1958 används villan för representation av SEB och Investor.

DSCN0816a

Törnrosa var ett vackert barn
Hon bodde i det höga slott.
Då kom den onda féen in.
Prinsessan sov i hundra år.
Och häcken växte kämpahög.
Då kom den vackra prinsen in.
Törnrosa får ej sova mer.
Och prinsen dansar med sin brud.
Och alla hjärtan fröjda sig.
(Danslek)

Gråbo och Stora Henriksvik

16 lördag Jun 2012

Posted by in Blommor, Långholmen

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bellmanmuséet har återfått sitt gamla namn – Stora Henriksvik. Namnet Henriksvik och sitt nuvarande utseende fick trähuset på 1850-talet, men byggnaden är betydligt äldre än så, man förmodar att den uppfördes redan på 1690-talet. I mitten av 1700-talet var sjötullen inrymd här under några decennier, men flyttade så 1785 till det större stenhuset en bit bort, Sjötullen.

När jag började promenera på Långholmen på 70-talet, så låg Henriksvik öde och en grävlingfamilj bodde under huset. På slutet av 1980-talet åtog sig ”Lasse i Parken” att rusta upp stället och Henriksvik och dess trädgård återfick sin 1700-talskaraktär .

De  vackra vallmona vid staketet har just slagit ut. De kontrasterar fint mot den ljust blå irisen. Lite senare kommer det praktfulla blå bolltistlar här.


Gråbo kan ju inte ha fått sitt namn av någon annan anledning än att det är grått. Eller hur? Så har jag tänkt under alla år, men så läser jag i Wikipedia att Gråbo förr var ett öknamn på Långholmens fängelse. Namnet har således av någon anledning hoppat från fängelset över till det bostadshus som ligger nästgårds och som uppfördes 1924 som bostadshus för fängelsets personal.  

På baksidan av Gråbo finns det odlingslotter kantade av en häck bestående av väldoftande rugosarosor. På hösten lyser häcken orangeröd av stora nypon, älskad av grönfinkarna. Fotona på grönfinkarna är från 2007.


Långholmens koloniträdgårdar bestod – liksom området bakom Gråbo – ursprungligen av odlingslotter avsedda för fängelsets personal. Jag gör nu det enkelt för mig och lägger in en länk med historiken: http://www.langholmenskolonier.se/historik-las_mer.html 

Rosängen ligger inte långt härifrån, ändå så kan det vara en ganska stor skillnad på olika blomninstider – på ängen, som ligger på en höjdplatå, börjar i regel det mesta blomma lite senare än här. Och det faktum att jordlagret på Rosängen fortfarande är relativt tunt och vilar på flera lager grus med sprängsten där under, bidrar säker också till den senare blomningen.

Lupiner – det sägs ju att de tar sig hur lätt som helst, att de förökar sig var som helst. Det stämmer inte. Jordmånen måste säkerligen vara ganska god för att lupiner ska trivas. På Rosängen har jag om och om igen strött massor av fröer, jag har köpt plantor, jag har köpt lökar, jag har drivit upp plantor hemma i miniväxthus och planterat ut …. men inte blir det så här inte!  Men med tiden, så ….

På första lupinbilden kan man se Sjötullen .

Här sitter så Danne och filosoferar på ett av våra stannställen på östra udden.