Etikettarkiv: Gråbo

Ängsmark i Ockrafärger

17 tisdag Jul 2018

Posted by in Blommor, Ekoparken

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , ,

I anslutning till våtmarken har Bergianska skapat ängar som blir allt artrikare för varje år. En biologisk mångfald som ger ett rikt insektsliv och utgör en njutning för människoögat. Vad gäller skräpporna så tror jag att det rör sig om krusskräppa.

Fotona som försvann …..

17 tisdag Dec 2013

Posted by in Blommor, Fåglar, Långholmen, Träd och buskar

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , , , ,

…. men som dök upp igen. För någon vecka sedan fick jag tillbaka min fantastiska Canon som varit på reparation och upptäckte då de här fotona – minnen från den gångna sommaren.  Jodå, jag har en förklaring till varför bilderna ”försvann”, men är tveksam till att någon har intresse av att höra den.  Fotona är tagna i slutet av augusti.

Gråbo, en dygderik Ört

24 onsdag Jul 2013

Posted by in Blommor, Rosängen

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

”Gråbo, Artemis vulgaris, är mycket lik malörten och har lika många dygder som denna, alltifrån att bota kvinnokrämpor och återbringa kära avlidna från underjorden till att skydda mot förgiftningar, tvinsot och obetalda räkningar!”, berättar Harriet Hjort i sin bok Blomstervandringar. En växt bra att ha på Rosängen, alltså. Reslig och gråtonad bildar den fin kontrast till rosor och andra plantor, särskilt de gula.

Kristi till ära och av honom välsignat placerade man i gamla tider ett kors gjort av gråbo på taket av sitt hus.

Gråbo-IMG_8433d gråbo-IMG_8432h

Om den magiska malörten, Artemisia absinthium, som räknas till både giftörter och läkeörter, har Harriet Hjort massor att berätta, bl.a. att man i en örtabok från fjortonhundratalet kan läsa: ”Är du grön som en lövgroda, mager som en poppel, minskar du dagligen i vikt och kastar du slutligen inga skuggor mer, så tag genast din tillflykt till malörten.”

Jag hade ursprungligen 3 ståtliga absintmalört på Rosängen men de vandrade alla bort, till underjorden eller himlen är osagt. Av de 200 kända malörter, Artemisia, som finns, har jag på ängen också försökt med åbrodd, romersk malört, pärlmalört, japansk malört, sandmalört, och vit malört, men likt den s.k. äkta malörten, Artemisia absinthium, har de alla vandrat ut i evigheten, så nu insisterar jag inte längre utan nöjer mig med gråbo. Tycker de är stiliga nog.

Artemisia-Absinthium,-Äkta-

Gråbo och Stora Henriksvik

16 lördag Jun 2012

Posted by in Blommor, Långholmen

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bellmanmuséet har återfått sitt gamla namn – Stora Henriksvik. Namnet Henriksvik och sitt nuvarande utseende fick trähuset på 1850-talet, men byggnaden är betydligt äldre än så, man förmodar att den uppfördes redan på 1690-talet. I mitten av 1700-talet var sjötullen inrymd här under några decennier, men flyttade så 1785 till det större stenhuset en bit bort, Sjötullen.

När jag började promenera på Långholmen på 70-talet, så låg Henriksvik öde och en grävlingfamilj bodde under huset. På slutet av 1980-talet åtog sig ”Lasse i Parken” att rusta upp stället och Henriksvik och dess trädgård återfick sin 1700-talskaraktär .

De  vackra vallmona vid staketet har just slagit ut. De kontrasterar fint mot den ljust blå irisen. Lite senare kommer det praktfulla blå bolltistlar här.


Gråbo kan ju inte ha fått sitt namn av någon annan anledning än att det är grått. Eller hur? Så har jag tänkt under alla år, men så läser jag i Wikipedia att Gråbo förr var ett öknamn på Långholmens fängelse. Namnet har således av någon anledning hoppat från fängelset över till det bostadshus som ligger nästgårds och som uppfördes 1924 som bostadshus för fängelsets personal.  

På baksidan av Gråbo finns det odlingslotter kantade av en häck bestående av väldoftande rugosarosor. På hösten lyser häcken orangeröd av stora nypon, älskad av grönfinkarna. Fotona på grönfinkarna är från 2007.


Långholmens koloniträdgårdar bestod – liksom området bakom Gråbo – ursprungligen av odlingslotter avsedda för fängelsets personal. Jag gör nu det enkelt för mig och lägger in en länk med historiken: http://www.langholmenskolonier.se/historik-las_mer.html 

Rosängen ligger inte långt härifrån, ändå så kan det vara en ganska stor skillnad på olika blomninstider – på ängen, som ligger på en höjdplatå, börjar i regel det mesta blomma lite senare än här. Och det faktum att jordlagret på Rosängen fortfarande är relativt tunt och vilar på flera lager grus med sprängsten där under, bidrar säker också till den senare blomningen.

Lupiner – det sägs ju att de tar sig hur lätt som helst, att de förökar sig var som helst. Det stämmer inte. Jordmånen måste säkerligen vara ganska god för att lupiner ska trivas. På Rosängen har jag om och om igen strött massor av fröer, jag har köpt plantor, jag har köpt lökar, jag har drivit upp plantor hemma i miniväxthus och planterat ut …. men inte blir det så här inte!  Men med tiden, så ….

På första lupinbilden kan man se Sjötullen .

Här sitter så Danne och filosoferar på ett av våra stannställen på östra udden.