Ulla! min Ulla! säj får jag dig bjuda
Rödaste Smultron i Mjölk och Vin?
Eller ur Sumpen en sprittande Ruda,
Eller från Källan en Vattenterrin?
Dörrarna öpnas af vädren med våda,
Blommor och Granris vällukt ger;
Duggande Skyar de Solen bebåda,
Som du ser.
Ä’ke det gudomligt, Fiskartorpet! Hvad?
Gudomligt at beskåda!
Än de stolta Stammar som stå rad i rad,
Med friska blad!
Än den lugna Viken
Som går fram? – Åh ja!
Än på långt håll mellan diken
Åkrarna!
Ä’ke det gudomligt? Dessa Ängarna?
Gudomliga! Gudomliga!
/Michael Bellman, Fredmans Epistel N:o 71/
Storstadsnatur 
Bedårande!
🙂
Both wonderful, photo and poem!
Ciao
Sid
Yes, the poems and music of CM Bellman (1740-95) are still touching. 🙂
Väldigt gulliga. Vi har ett par (och mera sällan två till) som ibland landar i vår damm här ute på bondlandet. De tycker inte om att vi står och tittar på dem och om vi kommer i närheten flyger de iväg direkt. Vi är inte direkt populära bland de vilda djuren häromkring. De trodde nog att de hade fått den här tomten för sig själva.
Mat löser alla problem. 😀 behövs inte mycket, bara lite omtanke.
🙂
En riktig idyll med den ”målade” bakgrunden. Och Bellman han kunde han!
ja, jag undrar om jag är en av de sista generationerna som får tårar i ögonen av den här episteln.:-)
Gudomligt at beskåda! Ah, Bellman…och fint foto!
Visst är väl det en starkt berörande epistel!