/The troubadour
Som Pan, tänkte jag. Speleman i naturen. Och sedan gick tankarna till Tove jansson:
”Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mej en smula, för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.”
”Jag letar efter nånting som vi kanske glömde bort
och som du kunde hjälpa mej att finna.
En sommar går förbi, den är alltid lika kort,
den är drömmen om det man kunnat vinna.
Du kommer kanske nån gång, förr’n skymningen blir blå
innan ängarna är torra och tomma.
Kanske hittar vi varann, kanske hittar vi då på
något sätt att få allting att blomma.”
Tove Jansson
Musik: Erna Tauro
Storstadsnatur 
Underbart Kerstin! Birgitta
Tack för det, Birgitta.
Så vackert…
När jag växte upp hade en av Vetlandas banker Ernst Josephsons Strömkarlen på sin vägg. Så mina tankar gick direkt till den. 🙂
förhäxande
Visst är det. Det måste absolut vara Näcken som lämnat sin ström ett tag. Eller Pan.
Ser ut som samma kille som jag morsade på när han satt och pillade på en gitarr nedanför Karlshälls gård vid stranden för några veckor sedan. En ‘lokal förmåga’?
Kanske det, Björn. För mig var det dock ett magiskt engångsmöte.
Skön bild – men det är Erna Tauro som skrivit musiken till Tove Janssons text – kombinationen blev till en älskad visa härlig att bli påmind om.
Du har alldeles rätt, Hedvig. Enn Kokk var det namn som dök upp på de sajter jag hittade via Google, men det är uppenbarligen Erna Tauro som ska ha äran. jag ändrar i texten-