Etiketter
Alistair Brownlee, Gamla Stan, Javier Gomez, Jonathan Brownlee, Norrbro, Per Wangel, Turister, VM i Triathlon
Triathlonlöparna, menar jag. På vissa bilder hänger de i luften utan markkontakt, precis som på proffsens foton. Här kommer den ledande britten, Alistair Brownlee, på sitt första varv. Också kameramannen har starka ben.
Straxt efter kom Alistairs bror Jonathan i hälarna på spanjoren Javier Gomez. Denna tättrio lyckades hålla sina positioner loppet ut.
Här flyger svenske Per Wangel fram. Han hamnade i slutändan på plats 37.
Utom tävlan får några turister tillåtelse att korsa tävlingsbanan. Skynda på! Skynda på!
Det här är Alistairs andra varv. Fortfarande flygande.
Och det här är hans tredje varv.
Fortfarande med lätta steg nära målet i Slottbacken på det fjärde – och sista – varvet. Vilken otrolig kondition!
Per på sitt fjärde varv längs slottskajen. Jodå, han finns på bilden. Titta noga.
Storstadsnatur 
Våra kroppar fungerar bra för att springa sägs det. Stora rumpmuskler, relativt smal midja så vi kan parera och hålla balansen i luften…Ja för de flesta då. För vissa av oss så springs det inte mycket alls…typ inget..
När man som jag promenerar runt Långholmen och Reimersholme så ser man äldre som regelbundet joggar runt öarna mest varje dag. Jag känner stark beundran för dem, där jag lunkar fram. Med äldre menar jag här +70. De äldsta löparna har varit över 90. Som en av dem brukade hojta: Det går inte fort, men det går i alla fall framåt! Han var en känd äventyrsresande – synd att jag har så svårt att hålla namn i minnet.
Bertl Nordenfelt hette han, den 90-årige joggaren. Som 90-åring blev han veteranvärldsmästare i orientering och det var han som tillsammans med Torsten Tegnér bildade Svenska orienteringsförbundet 1936. Han dog 1998 och på urklippet från DN har jag skrivit: ”Han brukade jogga förbi friluftsteatern på Långholmen, där jag tränar Tai Chi. Skrattade när hundarna skällde på honom. Stannade alltid upp och växlade några vänliga ord. En underbar gammal man. Starkt karismatisk!”