Etiketter

, , , , , , , , ,

Den här lejongapsväxten, en Flenört, la jag märke till vid en bergvägg och tyckte mig aldrig ha sett den förut. Jag rörde inte vid den och tur är väl det för ”Den har en nog stark och wederwärdig luckt, och ätes endast af Geten, och Bien söka dess blommor. I Norrige dricker allmogen Thee på bladen, såsom swettdrifwande i halssjuka; men Fläder Thee och Mos äro både säkrare och angenämare.”
Ur Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ av A. J. Retzius (1806)

Gul svärdslilja finns det på några ställen i min omgivning. Det är väl inte så många som vet att den liksom gullvivan, blåsippan och lilkekonvaljen är fridlyst i Stockholms län.  Blommor är rent generellt vackrast där de står, tycker jag.

En blomma som en fackla, benämner Harriet Hjort Rallarosen i sin bok Blomstervandringar, där hon återger Frans G. Bengtssons minne av hur han som pojke råkade falla av en häst och hamnade bland rallarrosor: ”Detta var en av de mest överväldigande skönhetsupplevelser jag någonsin i mitt liv känt. De röda blommorna var solbelysta och jag befann mig mitt inne i alltsammans; det var som att jag oförmodat dumpit ned i en främmande värld. Något så makalöst fulländat kan jag över huvud taget inte påminna mig.”

”Man har räknat ut att denna ört har fått 85 namn bara på svenska!” skriver Harriet Hjort. Rallarros och mjölke är namn som jag själv känner till, men det finns många vackrare: himmelriksnycklar, bröllopsfackla, eldbrand, brudbloss, skogsbloss  ….