Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bellmanmuséet har återfått sitt gamla namn – Stora Henriksvik. Namnet Henriksvik och sitt nuvarande utseende fick trähuset på 1850-talet, men byggnaden är betydligt äldre än så, man förmodar att den uppfördes redan på 1690-talet. I mitten av 1700-talet var sjötullen inrymd här under några decennier, men flyttade så 1785 till det större stenhuset en bit bort, Sjötullen.

När jag började promenera på Långholmen på 70-talet, så låg Henriksvik öde och en grävlingfamilj bodde under huset. På slutet av 1980-talet åtog sig ”Lasse i Parken” att rusta upp stället och Henriksvik och dess trädgård återfick sin 1700-talskaraktär .

De  vackra vallmona vid staketet har just slagit ut. De kontrasterar fint mot den ljust blå irisen. Lite senare kommer det praktfulla blå bolltistlar här.


Gråbo kan ju inte ha fått sitt namn av någon annan anledning än att det är grått. Eller hur? Så har jag tänkt under alla år, men så läser jag i Wikipedia att Gråbo förr var ett öknamn på Långholmens fängelse. Namnet har således av någon anledning hoppat från fängelset över till det bostadshus som ligger nästgårds och som uppfördes 1924 som bostadshus för fängelsets personal.  

På baksidan av Gråbo finns det odlingslotter kantade av en häck bestående av väldoftande rugosarosor. På hösten lyser häcken orangeröd av stora nypon, älskad av grönfinkarna. Fotona på grönfinkarna är från 2007.


Långholmens koloniträdgårdar bestod – liksom området bakom Gråbo – ursprungligen av odlingslotter avsedda för fängelsets personal. Jag gör nu det enkelt för mig och lägger in en länk med historiken: http://www.langholmenskolonier.se/historik-las_mer.html 

Rosängen ligger inte långt härifrån, ändå så kan det vara en ganska stor skillnad på olika blomninstider – på ängen, som ligger på en höjdplatå, börjar i regel det mesta blomma lite senare än här. Och det faktum att jordlagret på Rosängen fortfarande är relativt tunt och vilar på flera lager grus med sprängsten där under, bidrar säker också till den senare blomningen.

Lupiner – det sägs ju att de tar sig hur lätt som helst, att de förökar sig var som helst. Det stämmer inte. Jordmånen måste säkerligen vara ganska god för att lupiner ska trivas. På Rosängen har jag om och om igen strött massor av fröer, jag har köpt plantor, jag har köpt lökar, jag har drivit upp plantor hemma i miniväxthus och planterat ut …. men inte blir det så här inte!  Men med tiden, så ….

På första lupinbilden kan man se Sjötullen .

Här sitter så Danne och filosoferar på ett av våra stannställen på östra udden.