Etiketter
Bellmanmuséet, Carduelis chloris, Danne, European Greenfinch, Fängelsemur, Geranium, Gråbo, grönfink, Häck, Iris, Långholmens koloniträdgårdar, Lupiner, Lupinus, Nypon, Pion, Pionbuske, Rosa Rugosa, Roshäck, Rosnypon, Rugosaros, Sjötullen, Stora Henriksvik, Trädgårdsnäva, Vallmo
Bellmanmuséet har återfått sitt gamla namn – Stora Henriksvik. Namnet Henriksvik och sitt nuvarande utseende fick trähuset på 1850-talet, men byggnaden är betydligt äldre än så, man förmodar att den uppfördes redan på 1690-talet. I mitten av 1700-talet var sjötullen inrymd här under några decennier, men flyttade så 1785 till det större stenhuset en bit bort, Sjötullen.
När jag började promenera på Långholmen på 70-talet, så låg Henriksvik öde och en grävlingfamilj bodde under huset. På slutet av 1980-talet åtog sig ”Lasse i Parken” att rusta upp stället och Henriksvik och dess trädgård återfick sin 1700-talskaraktär .
De vackra vallmona vid staketet har just slagit ut. De kontrasterar fint mot den ljust blå irisen. Lite senare kommer det praktfulla blå bolltistlar här.
Gråbo kan ju inte ha fått sitt namn av någon annan anledning än att det är grått. Eller hur? Så har jag tänkt under alla år, men så läser jag i Wikipedia att Gråbo förr var ett öknamn på Långholmens fängelse. Namnet har således av någon anledning hoppat från fängelset över till det bostadshus som ligger nästgårds och som uppfördes 1924 som bostadshus för fängelsets personal.
På baksidan av Gråbo finns det odlingslotter kantade av en häck bestående av väldoftande rugosarosor. På hösten lyser häcken orangeröd av stora nypon, älskad av grönfinkarna. Fotona på grönfinkarna är från 2007.
Långholmens koloniträdgårdar bestod – liksom området bakom Gråbo – ursprungligen av odlingslotter avsedda för fängelsets personal. Jag gör nu det enkelt för mig och lägger in en länk med historiken: http://www.langholmenskolonier.se/historik-las_mer.html
Rosängen ligger inte långt härifrån, ändå så kan det vara en ganska stor skillnad på olika blomninstider – på ängen, som ligger på en höjdplatå, börjar i regel det mesta blomma lite senare än här. Och det faktum att jordlagret på Rosängen fortfarande är relativt tunt och vilar på flera lager grus med sprängsten där under, bidrar säker också till den senare blomningen.
Lupiner – det sägs ju att de tar sig hur lätt som helst, att de förökar sig var som helst. Det stämmer inte. Jordmånen måste säkerligen vara ganska god för att lupiner ska trivas. På Rosängen har jag om och om igen strött massor av fröer, jag har köpt plantor, jag har köpt lökar, jag har drivit upp plantor hemma i miniväxthus och planterat ut …. men inte blir det så här inte! Men med tiden, så ….
På första lupinbilden kan man se Sjötullen .
Här sitter så Danne och filosoferar på ett av våra stannställen på östra udden.
Storstadsnatur 
Undrar om det var en av de grävlingarna som var uppe och knallade mellan husen i början av Heleneborgsgatan en tidig morgon någon gång på sjuttiotalet?
Det kan det säkert ha varit. Också Lilla och Stora Knapersta låg öde på den tiden. Vid restaueringen av husen gasade man i hjäl grävlingsfamiljen som bodde under. Tyvärr. Bättre lösning hade varit att forsla dessa skygga och missförstådda djur ut till någon skog.
En sak som kanske inte alla känner till är att namnet på det olycksdrabbade Tjernobyl i Ukraina fått sitt namn efter gråbo. Gråbo heter ”chornobylnik” på ukrainska och Tjernobyl betyder ungefär ”en plats där det växer gråbo”
Men det skall vi verkligen inte lasta växten för.
Lustigt. Rosängen kan man faktiskt också kalla ”en plats där det växer gråbo”. Jag har försökt med en MASSA olika malörtssorter, också absintmalörten, men de har alla, av olika anledningar tror jag, försvunnit. Kvar finns bara gråbo som gör sig fint mot rosorna och malvorna. Jag tycker mina gråbo är stiligare än de i omgivningen, kanske har de lite absintmalört i sig.
Måste fråga om den lilla hunden som syns på ett par av de vackra bilderna, är det en corgie eller vad är det?
Hunden heter Danne och är en gatuhund från Rumänien. Visst liknar han en corgie, det tycker jag också. Han kom till mig genom Hundhjälpen i oktober 2011 och hade då säkerligen aldrig bott i en lägenhet, för han tyckte att det var jätteläskigt att ta sig in genom porten och uppför trappan. Var säker van vid att bli bortkörd. Men med hjälp av lite hundgodis så gick rädslan snart över. Han fyller 6 år i augusti, en beräknad ålder. En jättefin liten hund.