Etiketter
Ängsbräsma, Barbarea vulgaris, Blåmes, Capreolus capreolus, Cardamine pratensis, Karlshälls Gård, L.O. Smith, Parus caeruleus, Päronträd, Rådjur, Sommargyllen
Med stor bestämdhet torde man kunna hävda att just det här päronträdet vid Karlshälls Gård är från brännvinsfabrikör L.O. Smiths tid. !876 köpte han gården som sommarbostad och den trädgård han lät anlägga räknades på sin tid som den vackraste i Stockholm. ”När Smith kom i sitt fyrspann från staden åkte han från grindstugan fram till huvudbyggnaden genom en allé av olika slags fruktträd. Av dessa återstår nu inte annat än ett och annat halvt förvildat exemplar och några stubbar”, skriver Staffan Tjerneld och fortsätter: ”Överallt i bergssluttningarna fanns fruktträd, äpplen, päron, plommon, ofta ädla sorter, som hemförts av Smith från hans långa resor, och i de lämpliga lägena fanns drivbänkar med grönsaker.” http://www.angelfire.com/sd2/sodermalm/langholmen/langholmen.html
Den här bilden är lite suddig, men titta på blåmesens tunga och det av insekter hopvecklade bladet, så förstår ni varför jag månar om småfåglar på min Rosäng.
Det här rådjuret stod och tryckte i en koloniträdgård. Jag ville inte stressa det mer än det redan var, så jag skyndade snabbt vidare. Numera har rådjur ingen chans att hitta permanent bostad på Långholmen – för mycket folk och för många hundar i rörelse. Så i regel lämnar de ön igen under natten.
Ängsbräsma är det här. Jag hade helt glömt bort att de finns på ön, fastän jag förr alltid kikade efter dem på vårarna. Som alltid efter principen: Se men inte röra.
Sommargyllen på Tantoberget.
Storstadsnatur 
Jag vet att rådjuren inte är så sällsynta i stockholmsmiljön, jag som bor 1-2 stationer syd-väst om Liljeholmen ser dom ofta, vinter om vår, men det är ändå något magiskt varje gång man ser ett vilt däggdjur, rådjur eller annat. Det kan vara andra djur, fåglar som den hackspett som hela vintern besökt min balkong och de frön och annat jag hängt och lagt ut.
Jag begriper att den som vill ha sina omsorgsfullt skötta trädgårdar frustreras av att rådjuren kommer och knaprar i sig knoppar och annat utan hänsyn till
trädgårdsägarens drömmar om en frodig trädgård, men känner man efter djupt inne i sig själv så kanske man kan känna hur stort det är att ha möjligheten att få besök av ett rådjur i sin närmiljö. Hur många rådjur kommer man att få se i sitt liv?
Betydligt färre än man får se bilar, EU-mopeder och vägmaskiner i alla fall.
Fler vilda djur och färre inrutat tänkande medmänniskor skulle inte kada Stockholms miljö.