Etiketter
Ärtsångare, Hallonvägen, Kerria Japonica Pleniflora, Lunaria rediviva, Månviol, Svarthätta, Sylvia atricapilla, Sylvia curruca, Tanto Mindre, The yellow Rose of Texas, Tulpaner
En ärtsångare sjöng i Tanto Mindre idag.
Alldeles vid min favoritstuga på Hallonvägen, där bl.a. månviolen nu hjälper till att ge vackra färgskiftningar.
Den här vackra trädgården ligger också vid Hallonvägen.
The yellow Rose of Texas, som den kallas i USA, är egentligen inte alls en ros och den härstammar inte från Texas utan från Japan-Kina. Kerria Japonica Pleniflora heter den på latin och den tycks sakna svenskt namn, men den har svensk anknytning eftersom den först bekrevs 1776 av Carl Thunberg, en av Linnés lärjungar. Namnet har dock växten fått via en annan botanist, William Kerr, som för London’s Kew Gardens räkning samlade in växter i Kina bl.a.
Om man nu ska vara så där riktigt extremt, kanske litet tråkigt, nogräknad så var det en fransk botanist som döpte busken till ”Kerria” efter Kerr och ”japonica” efter Thunberg, som funnit busken i Japan.
En svarthättehona lyckades jag också få en bild på i Tantolunden. Det var ett par, som dansade runt med varandra i buskarna, men hannen hann jag inte få något foto på.
Både Danne och jag tyckte att den här stora samlingen av tulpaner i lunden var väldigt fröjderik.
Storstadsnatur 
Det var en ärtsångare i farten i söndags när Molle och jag knallade runt i närheten av Rosängen. En stund senare hörde jag första näktergalen slamra till några gånger i parksträngen på Söder Mälarstrand, nära Heleneborgsgatan 10. Igår morse hördes näktergal från Årsta holmar också. Härliga tider!
Så ni hörde näktergalen – det har inte jag gjort än. Det är alltid en speciell upplevelse.
Det var näktergalar i närheten av Ågesta gård vid Ågestasjön på onsdagsmorgonen, men jag har ännu inte hört någon som ger hals länge och högt. Det har bara varit lite småförsök.