Glory of Edzell

Etiketter

Akleja, Anthriscus sylvestris, Aquilegia, Cygnus olur, Hundkex, Hundloka, Knölsvan, Rosa pimpinellifolia Glory of Edzell, Svanungar

På min barndoms ängar fanns hundkex, och det är vad jag vill ha på Rosängen vid den här tiden på året. Minnandes om vita tårtpapper, snirkliga i kanten gör de sällskap med aklejorna i sin blomning. Så vackert, så vackert. ”Än hvitna ängarna af dess talrika blommor, än samlar den sig till några stånd under något träd eller i en lund, der icke sällan dess hvita blommor bryta sig emot Skogslysets rosenröda, liksom på ängen mot Hafrerotens gula.” Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)

Ytterligare en skotsk pimpinellros med grandiost namn har slagit ut – Glory of Edzell.

Rosängen, omgiven av träd, är en skogsäng. De flesta pimpinellifoliarosorna har jag planterat utmed staketet, där skuggan faller djup under sommaren. Skuggan bekommer inte dessa tidigblommande rosor, för de sätter knopp innan lövverket bildats. Och som de flesta rosbuskar jag har, så är de engångsblommande. Rosor som behöver mer sol har jag planterat i en ljuskorridor  i bakre delen av ängen. 

Svanparet som rört sig i området Långholmen-Reimersholme har nu fått 7 ungar. jag återkommer med fler bilder. Det här fotot tog jag från Långholmsbron, ville inte gå ner och störa dem vid strandkanten.

Annonser

Rosa pimpinellifolia och Sjöräddningen

Etiketter

Anas platyrhynchos, Andhanne, Andunge, Gräsand, Liljeholmsviken, Pålsundsparken, Rosa Pimpinellifolia, Sjöräddningen Munsö, Sjöräddningsbåt

Rosorna i Västra delen av Pålsundsparken – mellan broarna till Reimersholme och Långholmen – har börjat slå ut. Enkelt vita med gula ståndare. Pimpinellrosbuskar.  I sin vilda form är Rosa pimpinellifolia inte bara mycket sällsynt i Sverige utan betraktas som nationellt utdöd. I Danmark däremot växer den fortfarande vilt på Jylland bl.a..

Andhannar brukar ju vara frånvarande fäder, men den här hannen verkade ta en viss del i familjelivet.

En räddningsbåt for förbi i Liljeholmsviken igår. Amalia Wallenberg stod det på båten och nyfiken som jag är så tog jag reda på varför. Båten, som är stationerad på Munsö, är donerad av Marcus och Amalia Wallenbergs minnesfond. Och så här säger Sjöräddningssälskapet om sig själva: ”Vi är en ideell förening som står för 70% av sjöräddningen i Sverige, utan bidrag från staten. Vi har många frivilliga och liten administration. Det innebär att du kan vara säker på att dina pengar verkligen används till att rädda liv.” Intressant, va? Den dag jag slutar vara nyfiken, ja, då är det nog kört för mig.

Svartkämpar och Trädgårdssandbi

Etiketter

Aesculus hippocastanum, Andrena haemorrhoa., Crataegus, Hagtorn, Hästkastanj, Oxel, Plantago lanceolata, Sorbus intermedia, Svartkämpar, trädgårdssandbi

Svartkämpar uppmärksammar man inte alltid, men när man väl gör det,  så tycker man kanske som jag att det är en vacker och gracil liten ört. Ur medicinskt perspektiv har den många goda egenskaper: den är antiseptisk och därför sårläkande och den hjälper mot hudsjukdomar och inflammationer i mage och tarm.

 ”Häst-Kastanier, fr. Österlanden: war ej bekant i Europa förr än 1550. Barken af dess fina qwistar pulweriserad beröms at nyttja som China mot frossan. Frukten är begärlig för hästar och nyttig at lägga smått skuren bland fodret, då de hafwa hosta och andtäppa. Dess mogna kärnor kunna utsås.”  Ur Anwisning til Wäxt-Rikets Kännedom av C. F. Hoffberg (1792)

Jag vågar inte säga om det det här är trubbhagtorn eller spetshagtorn. Blir förvirrad av de bilder som ska illustrera den ena eller den andra arten. Otroligt vackra i sin blomning är de i alla händelser. Den rosa varianten växer vid Västerbron. 

Oxel är ju det här. Både blommorna och bären påminner om rönnbär, men inte alls bladen. Insekten är ett trädgårdssandbi, Andrena haemorrhoa.

Rosa Hugonis och Bollolvon

Etiketter

Bollolvon, Bondsyren, Crataegus, Father Hugo´s Rose, Hagtorn, Kinas gyllene ros, Kinesisk gulros, Rosa Hugonis, Rundhagtorn, Snöbollsbuske, Syren, Syringa vulgaris, Viburnum x carlcephalum

Vår efter vår, utan ans och skötsel, blommar Rosa Hugonis – Kinas gyllene ros – lika överdådigt vid Bergsunds Strand. En helt fantastisk blomning har denna vackra ros som nådde Europa i slutet av 1800-talet. http://sparrownest.se/Rosarter%20(Spieces).htm

Bollolvon doftar lika gott som syrener och blommorna påminner mig om mammas porslinsblomma. Den här busken växer på Reimersholme.

Hagtorn är inte bara en mycket vacker buske utan den är på flera sätt nyttig både för människor och djur. Hagtorn har en välgörande effekt på blodtrycket och stärker blodkärl och hjärta. Den ger fåglarna bra boplatser och bären utgör förträfflig mat. Man blir aldrig för gammal för att lära, brukade mamma säga, och igår lärde jag mig att det finns 4 olika huvudtyper av hagtorn: rundhagtorn, korallhagtorn, spetshagtorn och trubbhagtorn. Fotona visar rundhagtorn.  Ska spana in fler sorter på Långholmen.

”Inom folktron förknippas syrenen med vidskepelser. En vanlig föreställning var att personer som är födda mellan 23 och midnatt kunde se spöken i blommande syrenbuskar under samma tid på söndagar”, läser jag i Wikipedia. Och på ett annat ställe läser jag: ”Syren skyddar mot ondska. Sprid färska blommor i ett hemsökt hus för att driva ut andarna. Använd den i formler för besydd, lycka, kärlek och för spirituell medvetenhet. Fungerar även vid divination och för kreativitiet.”

En magisk växt, alltså.

Andungar i Långholmsviken

Etiketter

Anas platyrhynchos, Andungar., Gräsand, Långholmsviken. Andhona, Motacilla alba, Sädesärla

Årets första gräsandskull i Långholmsviken. Gäddor och många andra faror lurar och ensam mamma som hon är, gräsandsmamman, kommer hon tyvärr att snabbt förlora flertalet ungar. Det är ju lite sorgligt att tänka på redan nu. Bättre då njuta av att båtarna ger vackra färgskiftningar åt vattnet som omsluter andfamiljen. En sädesärla spanar in nykomlingarna i viken från bryggan

Detta bildspel kräver JavaScript.

En ros är utsprungen

Etiketter

Mary Queen of Scots, Rosa Pimpinellifolia

Mary Queen of Scots visade upp sin första blomma idag. Ett nobelt namn på en enkel skönhet av medeltida karaktär.

Skotska pimpinellrosor hade sin storhetstid i Storbrittanien under 1800-talet och sedan föll de flesta i glömska. Minst 2 olika pimpinellrosor bär namnet Mary Queen of Scots. Det är som Peter D.A. Boyd skriver: ”If you are tempted to order some Scots Roses, ‘be warned’ that the naming of Rosa pimpinellifolia cultivars is a mess. Even though you order different names from different nurseries, you may get the same cultivar under different names.”  http://sparrownest.se/Pimpinellifolia.htm 

Maskrosens Lov

Etiketter

Förgätmigej, Maskros, Myosotis scorpioides, Taraxacum

Jag har aldrig förut haft problem med att rensa bort maskrosor från Rosängen, tvärtom har jag satt en ära i att ängen ska vara maskrosfri. Utanför ängen får de gärna finnas, men inte på.

Men …. det började redan igår. Plötsligt stod jag där och tänkte: Kan den här söta blomman verkligen vara en maskros? Är det inte en hybrid? Och ju längre jag tittade, desto vackrare tyckte jag att den var. Så jag lämnade den i fred. Och likadant med den nästa ….. och den nästa …..

Idag var det nästan ännu lite värre att dra upp maskrosor. Jag drog de som bara hade knoppar och de som var lite mindre vackra, lite fula skulle man kunna säga. Så många blev det inte.

Är det kört för mig och ängen nu? Nej, jag tror inte det. Jag tar maskrosorna straxt innan de blivit fluffiga bollar, det ska jag klara av.

Kanske är det det att bloggaren Björn nyss minde mig om Carl Antons sommarsång: 
”Jag lät alla mina maskrosor finnas,
fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut..
Men det är så skönt att sitta och minnas
små solar i gräset, när sommar’n är slut.”

Hur som helst. Här kommer ett maskrospotpurri:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Gustafsberg VII – från Vrak till Skärgårdsmat

Etiketter

Kajak, Kanotist, Liljeholmsbron, Liljeholmsviken, M/S Gustafsberg VII

Om Gustafsberg VII, byggd i Oskarshamn 1914,  har Gits Olsson, journalist på tidningen Se, skrivit:
”För egen del faller jag i trans när Gustafsberg VII börjar harkla sej med skorstenen … Det är min barndom som ryker ur det röret. Vi som bodde i arbetarbarackerna kring Odelbergarnas porslinsfabrik i Gustafsberg, två mil från Stockholm, i början av 30-talet talar inte om Queen Mary eller Kungsholm. Vi talar om Gustafsberg VIII och Gustafsberg V. Det var dom som räknades. Det var dem man stod på kajen och passade om eftermiddagarna för att hämta Social-Demokraten åt farsan.”

Det riktigt riktigt märkliga med Gustafberg VII är kanske inte den väl sammansatta vinkällaren ombord utan det faktum att hon legat på havets botten. 1964 sjönk hon i Saxarfjärden, köptes, bärgades och renoverades av 2 Stockholmsstudenter.  Ägs idag av Strömma kanalbolaget och har plats för 172 ätande gäster.

Kanotisten på fotot avvaktar för att  sedan paddla upp och lägga sig i kölvattnet efter fartyget. Det ger en kul känsla och ökar paddlingshastigheten – också jag brukade göra så.

Löjtnantshjärtan och tända Ljus

Etiketter

Aesculus hippocastanum, Anthocharis cardamines, Aurorafjäril, Chrysomela fastuosa, Epimedium, Förgätmigej, Gullviva, Hästkastanj, Lamprocapnos spectabilis, Löjtnantshjärta, Myosotis scorpioides, Plisterbagge, Primula veris, Sockblomma, Styvmorsviol, Vinca minor, Vintergröna, Viola tricolor

Ett löjtnantshjärta råkar ju så lätt i brand,
det börjar med en blick och med en kyss på hand.

Och kastanjerna har tänt sina kandelabrar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Rådjur och Ängsbräsma

Etiketter

Ängsbräsma, Barbarea vulgaris, Blåmes, Capreolus capreolus, Cardamine pratensis, Karlshälls Gård, L.O. Smith, Parus caeruleus, Päronträd, Rådjur, Sommargyllen

Med stor bestämdhet torde man kunna hävda att just det här päronträdet vid Karlshälls Gård är från brännvinsfabrikör L.O. Smiths tid. !876 köpte han gården som sommarbostad och den trädgård han lät anlägga räknades på sin tid som den vackraste i Stockholm. ”När Smith kom i sitt fyrspann från staden åkte han från grindstugan fram till huvudbyggnaden genom en allé av olika slags fruktträd. Av dessa återstår nu inte annat än ett och annat halvt förvildat exemplar och några stubbar”, skriver Staffan Tjerneld och fortsätter: ”Överallt i bergssluttningarna fanns fruktträd, äpplen, päron, plommon, ofta ädla sorter, som hemförts av Smith från hans långa resor, och i de lämpliga lägena fanns drivbänkar med grönsaker.”  http://www.angelfire.com/sd2/sodermalm/langholmen/langholmen.html 

Den här bilden är lite suddig, men titta på blåmesens tunga och det av insekter hopvecklade bladet, så förstår ni varför jag månar om småfåglar på min Rosäng.

Det här rådjuret stod och tryckte i en koloniträdgård. Jag ville inte stressa det mer än det redan var, så jag skyndade snabbt vidare. Numera har rådjur ingen chans att hitta permanent bostad på Långholmen – för mycket folk och för många hundar i rörelse. Så i regel lämnar de ön igen under natten.

Ängsbräsma är det här. Jag hade helt glömt bort att de finns på ön, fastän jag förr alltid kikade efter dem på vårarna. Som alltid efter principen: Se men inte röra.

Sommargyllen på Tantoberget.