Etiketter
iris reticulata, Koltrast, Turdus merula, Tussilago, Tussilago farfara, Våriris
Tussilagon spirar upp i gräsmattan. Jag tycker att deras stora blad – som poppar upp senare – är paranta, så jag låter dem stå kvar tills mjöldaggen gör dem fula på sensommaren.
Våriris, Iris reticulata, är en väldigt vacker vårväxt med sina vältecknade blomblad och fina blå färg. De finns i både mörkare och ljusare blått, men jag föredrar den här blåa färgen.
En koltrast sitter straxt utanför ängen och tittar in i Folkskolans nya runda hus vid Fasta Paviljongen.
Här uppe på fängelsemuren fanns förr en vaktkur. En ledning löpte längs järnstaketet och den gick till fångvaktarnas bostäder i Gråbo, det gråa huset vid Strandbadet. Vid fara ryckte vakterna här uppe i ledningen och då ljöd larmklockor hos vakterna i Gråbo, som genast skyndade till undsättning.
Vid Pålsundet sitter en annan koltrast och ser stilig ut.
Storstadsnatur 
Den där koltrasten ser ut att veta vem som är bäst i hela världen – han själv 🙂 !!! Jag kollade i Lars Jonssons fågelbok och kom fram till att det bruna på vingen avslöjar honom som en inte helt vuxen fågel ännu. En självmedveten yngling alltså!
Tack, Björn. Nytt för mig med det bruna.